Sergio Albornoz

Vatten,i denna stund av jordisk ensamhet,

liknade sanningen,du eviga,tack för läxan och

rörelsen,

för det stormiga saltet och den kalla rytmen,

ty rymdens pinje fyller sina bar kristallklart

över min panna,

ty jag existerar på nytt,jag sjunger,jag tror,ståndaktig,

nytvättad av havsregnet.

Ur VISTELSE PÅ JORDEN
Av Pablo Neruda