VIGGO WALLENSKOLD 24 augusti – 15 september 2013

 

Viggo Wallensköld

 

  

 

När jag målar arbetar jag huvudsakligen på basen av mina inre sinnebilder. Målningen utgör det bildliga uttrycket för dessa inre bilder. Det centrala temat i verken är människogestalten och därmed den mänskliga problematiken i det som anknyter till grundvalarna i människans existens såsom identitet och sexualitet. Målningarna är föreställande, men inte direkt realistiska, snarare metaforiska. Min strävan är att avbilda verkligheten bakom verkligheten, d.v.s. verkligheten sedd genom mina egna sinnebilder.
I målningarna är människorna som naknast och sårbara.
Å andra sidan avbildar jag människorna i deras egen omgiv-ning på ett helt traditionellt sätt. Ofta placerar jag den
mänskliga gestalten centralt på bildytan såsom i porträttmål-ningar. Å andra sidan framlägger jag med hjälp av de avbildade människorna tanken på en förändring av den fysiska gestalten till något annat.

Människans identitet och kroppslighet är centrala motiv för mig. Känslan av ensamhet är väsentlig, likaså accepterandet av denna ensamhet. I mina verk avbildar jag människor, värdiga trots sin konfliktfylldhet. Man kan tala om harmoni, trots att harmonin också kan bestå av tragiska element.
Konsthistorien är synlig i mina verk fast jag inte hänvisar direkt till några särskilda verk eller tolkar dem. Jag är insatt i äldre konst, och den fascinerar mig. Ibland kan händelserna i mina målningar äga rum i en svunnen tid eller jag kan som jag minns utnyttja strukturerna i historiska målningar i mina egna verk. Ofta tycker jag att mina verk har likheter med ikoner eller gammal sakral konst, där centreringen av motivet i bildrummet eller förhållandet mellan bildytorna och de olika färgelementen är visuellt betydelsefullt.